Behövs det en rubrik?
Vid halv tio igår morse hoppade jag i bilen och tutade iväg till Perstorp för att hämta Natalie (Päds). Upp en runda och tog en titt i hennes lägenhet medans hon fixade det sista med tvätten och sedan begav vi oss av mot Halmstad för lite serious shopping ;) Ett par JÄVLIGT snygga skor, örhänge, en tisha, Malins studentpresent och lite undisar fick följa med hem till Skåne!
På vägen hem hade vi inte GPS:en på så N fick agera som en sådan och det låter såhär:
Natalie: Här ska vi svänga av!
Sandra: Okej!
(svänger inom McDonalds för en McFlurry marängswiss, MUMS)
Där sitter vi glada i hågen med våra goda glassar och våra hjärnor någon helt annanstans..
Natalie: Körde du på motorvägen igen?
Sandra: (efter viss tvekan..) Jaaa..
Båda två får ett stort jäkla skrattanfall, hur tankspridd får man vara?
Vi sa ju 10min tidigare att det var denna avfarten vi skulle av på.. McDonalds eller ej, det var ju bara ett trevligt stopp som råkade ligga på vägen ;)
Slutade iallafall med att vi fick köra vidare till nästa avfart, ut igen på motorvägen mot Göteborg och sedan köra av på rätt avfart IGEN, pust, men nu fick vi ju se den delen av vägen också i ösregn så det var ju toppen, eller hur? ;)
Hem fort som fan och gjorde mig iordning för Malins student, ringde Helena och Lolla som skulle köra mig till Rörum och sedan var jag påväg igen.. Snabba ryck här alltså! Halvvägs mellan Höör och Rörum står det en bil på motsatt sida och blinkar med varningsblinkers, sträcker ut handen genom rutan och vill att vi ska sakta ner.. Då ser vi att det står vildsvin vid vägkanten på våran sida.. Söta små kultingar som yrade runder. Stannade till och skulle såklart fota dom då plötsligt Helena utbrister:
Va fan, det ryker ju!
Mycket riktigt, det kokade lite grann under motorhuven så där stod vi, tre tjejer med motorhuven uppe och inte en enda biljävel stannar för att hjälpa oss! Den enda reaktionen vi får är en kille som sticker ut huvudet genom rutan och i farten ropar något som jag inte uppfattade men okej, NORMAL?
Ringde Sofie som inte svarade så jag provade ringa hem till dom istället. Marie (Sofies och Malins mamma) svarade, jag förklarade snabbt vad som hänt och sedan var hon påväg för att hämta upp mig, TACK! :)
God mat och trevligt sällskap på studentskivan, vi åt helgrillad gris och framåt 22.30 sa jag hejdå och åkte hem.
Grisarna
Den glada studenten skålar ;) ♥
Jag och frugan ♥
På vägen hem hade vi inte GPS:en på så N fick agera som en sådan och det låter såhär:
Natalie: Här ska vi svänga av!
Sandra: Okej!
(svänger inom McDonalds för en McFlurry marängswiss, MUMS)
Där sitter vi glada i hågen med våra goda glassar och våra hjärnor någon helt annanstans..
Natalie: Körde du på motorvägen igen?
Sandra: (efter viss tvekan..) Jaaa..
Båda två får ett stort jäkla skrattanfall, hur tankspridd får man vara?
Vi sa ju 10min tidigare att det var denna avfarten vi skulle av på.. McDonalds eller ej, det var ju bara ett trevligt stopp som råkade ligga på vägen ;)
Slutade iallafall med att vi fick köra vidare till nästa avfart, ut igen på motorvägen mot Göteborg och sedan köra av på rätt avfart IGEN, pust, men nu fick vi ju se den delen av vägen också i ösregn så det var ju toppen, eller hur? ;)
Hem fort som fan och gjorde mig iordning för Malins student, ringde Helena och Lolla som skulle köra mig till Rörum och sedan var jag påväg igen.. Snabba ryck här alltså! Halvvägs mellan Höör och Rörum står det en bil på motsatt sida och blinkar med varningsblinkers, sträcker ut handen genom rutan och vill att vi ska sakta ner.. Då ser vi att det står vildsvin vid vägkanten på våran sida.. Söta små kultingar som yrade runder. Stannade till och skulle såklart fota dom då plötsligt Helena utbrister:
Va fan, det ryker ju!
Mycket riktigt, det kokade lite grann under motorhuven så där stod vi, tre tjejer med motorhuven uppe och inte en enda biljävel stannar för att hjälpa oss! Den enda reaktionen vi får är en kille som sticker ut huvudet genom rutan och i farten ropar något som jag inte uppfattade men okej, NORMAL?
Ringde Sofie som inte svarade så jag provade ringa hem till dom istället. Marie (Sofies och Malins mamma) svarade, jag förklarade snabbt vad som hänt och sedan var hon påväg för att hämta upp mig, TACK! :)
God mat och trevligt sällskap på studentskivan, vi åt helgrillad gris och framåt 22.30 sa jag hejdå och åkte hem.
Grisarna
Den glada studenten skålar ;) ♥
Jag och frugan ♥
Kommentarer
Trackback
