Sandras ღ

Känns fortfarande lika jävligt, när ska det börja gå över ens en gnutta?
När ska det sluta kännas som att jag är helt tom på insidan, som att hjärtat som inte längre är helt genomborras av tusen knivar och bara gör så fruktansvärt ont?
Utsidan kanske ler men insidan är så jävla trasig som den kan bli..


Till min familj och mina fina vänner som finns där för mig vill jag bara säga tack.
Tack för att ni är så fina och förstående. Ni visar vad äkta vänskap är och jag älskar er så mycket!
En dag kommer jag att resa mig igen, starkare och med en ny erfarenhet i ryggsäcken.
Men tills dess får ni stå ut med mig som jag är just nu..